Bättre en tomte på loftet än en trickster i hallen...?

Var hemma igår, hela dagen. Ju var iväg och skrev tenta och sådant där som andra inte behöver göra förrän om en och en halv vecka.
Bäst jag satt och läste Håstad och tänkte på traditionsprincipen så knackade det på dörren. Jag rullade på min kontorsstol så långt det gick och öppnade dörren genom att låsa upp den och knuffa den utåt. Sedan gick jag därifrån, för att Ju skulle kunna följa efter in. Men hon gjorde inte det.
Nehej tänkte jag, är det en sådan här gång när hon är på lekfullt humör och gömmer sig bakom väggen tills jag sticker ut huvudet, ja hon har sådana.

Så jag vände om och gick ut i hallen. Tomt.
Kände mig otroligt korkad när jag fick stänga dörren igen och hoppas att ingen såg. Ingen såg väl va?