Newsreport from the Skäggshowdown

Den internationella Skäggmätartävlingen- The Skäggshowdown har drabbats av ett stort bakslag då Bismarck, debutant i sammanhanget, har lämnat in en överklagan mot domarnas beslut och kräver att klasserna åter bedöms men av andra domare.Han hävdar bestämt att domarna är jäviga och att linjalerna som används är preparerade. Medan domarna försöker hitta en lösning delas fika ut till deltagarna.

Bismarck får stöd i sin protest från sin landsman Hitler som håller tal om Novemberförbrytare och en eventuell incirkling av Tyskland i sammanhanget. Han kräver också att alla tyskar- utom Marx ska sitta tillsammans vid ett eget större bord.Han hävdar även bestämt att det är just det bord som Stalin och Marx fikar vid som han behöver för att göra sitt större. Hitler är inte mottaglig för upplysningar om att alla ska sitta vid ett långbord och fika. Han blir lite lugnare då han och Nietzsche finner varandra över en diskussion om övermänniskor och slavmoral samt en kopp columbianskt kaffe och en skinksmörgås (quorn i Hitler's fall).

Kropotkin hävdar å sin sida att domarna representerar staten och att de nu visat vad sådana arrangemang ger, dock när inte Marx hör.

Engels sitter med en kopp te och talar om hästavel med Budjonnyj. De visar sig att de kan lika mycket båda två.

Marx å sin sida sitter i ett hörn och förösker komma till klarhet om vad Stalin egentligen menade när han sa att Marx var son till en åsna medan han ideligen tittar på klockan. Stalin å andra sidan håller på att torka vapenrocken ren från den kopp kaffe som den högst bekymrade men mycket tyste Voroshilov råkade spilla på honom. Han tappade brickan.
Det har även hörts mumlanden från den Georgiske diktatorn om att det show must go on, det tar ju en sådan förbaskad tid detta när man ändå vet hur det ska sluta. Kalinin ser ganska nöjd ut med bordplaceringen där han hamnat vilket är helt mirakulöst då han sitter mellan Trotskij och Hitler. ryktet går dock att "the old man of the Soviet Union" hör ganska dåligt.
Trotskij hävdar att händelsernas utveckling inte är särskilt konstig då det bara var en fråga om tid innan det skulle bli permanent revolution då borgarna gjort bort sig. Nu blir det slut på utsugningen minsann!
Voroshilov framkastar en idé om att man borde förklara krig mot domarna, han tror på den revolutionerande uppfinningen kanonen som lösning på problemet. Båda Trotskij och Stalin skakar menande på huvudet.

Bismarck skakar lite olyckligt på huvudet där han hamnat mellan Marx och Kropotkin. Det var ju inte alls så här han hade tänkt sig det hela, finns det ingen man kan skylla lite på?
Den enda som saknas vid bordet är Sartre, men märkligt nog är det ingen som saknar honom heller. Därför blir han en lämplig syndabock. Hitler går igång om fransmännen och deras påhitt om pressfrihet och vitlökssmör i baguetterna.

Stalin som alltid finner på råd tycker att man ska sjunga en smula för att liva upp stämningen. Den dalade drastiskt då Hitler började duscha bordet med ljummen saliv. Man kan riktigt enas om vilken sång- Internationalen framkastar diktatorn i ett försök att gottgöra förolämpningen mot Marx.
Marx vidar sig dock vara hårdflirtad och vidhåller att honom kvittar det, man kan minsann lika gärna sjunga ABBA's "money, money, money- låt".Voroshilov tar genast ton till kollektiv förskräckelse. Kalinin applåderar och lutar sig över bordet i ett försök att klappa katten som sitter i Engels knä...

Domarna jobbar hårt för att inte säga febrilt för att komma fram till en bra lösning då läget inte verkar var särskilt stabilt bland deltagarna.