Waiting for another war, and waiting for my Valentines burger

Firade 14:e med att göra burgare. Asgoda. Here they go.

Man behöver:
Burgaringredienser:
ca 1 halv pkt torkade svarta beluga linser
1 stor gul lök
1 stor konservburk majs (billig!!)
1 st flaska liquid smoke (eller vad man nu kan mjölka röksmak ur, rökta chili:sar, etc etc)
1 st ost; av ngt slag tror någon med lite mer smak i gör sig fin fast jag själv använde gouda
salt

Utrustning:
1 st bunke
1 st plåt, med tillhörande ugn - ca 200 grader C, olja t plåten eller ett bakplåtspapper. Olja gick bra det med.
1 st stavmixer
kniv
skärbräda
kastrull
tålamod
salt


Topping: Valfritt men rekommenderat är
ruccola
friscobröd
chipotlesås
keso
tomatjävel om nödvändigt
salt
Bacon

Att äta medan burgarna blir klara:
salt

This is how we do it:
 Koka linserna ca 5 min extra mot vad som står på paketet. Det behövs alltid. Mkt salt. Låt linserna svalna.

Häll upp löken i bunken först och mixa den till slät mos. Häll sedan samman alla ingredienser i  bunken, mixa till lagom bitig konsistens. Beror ju på tycke det där. Försök låta bli att dricka liquid smoke:n fast det luktar gott som fan. Oh så GOTT.

Smeta upp lagomt stora burgare på plåten/papperet lägg en lagom tjock/stor ost ovanpå och smacka in i ugnen tills biffarna farit ut sig på plåten och fått rätt så mörkbruna kanter. Osten ska också slutat bubbla ut sig och blivit rätt mörkbrun. Jag gillar halvbränt.

När varma ur ugnen, stapla in i burgaren och käka. Det är den godaste biff i burgaren du någonsin ätit, cross my heart. Skulle tagit bilder men åt upp dem.

alt. end.

Dessa patties kallas warzaw ghetto för de blev för blöta och jag försökte rädda dem med mjöl och ägg, sedan slå in dem i ost för att de skulle hålla ihop med det blev bara ruiner av alltihop.

Förbered linserna som ovan. Krydda för fan inte alls sånärsom på löken. Tillsätt den som ovan.

Pity too, it seems...

Properly spaced out...

smeta ihop i stekpanna på hög värme och ha i rikligt med olja. Se allt falla isär. Svär. Försök rädda enligt ovan. Misslyckas. Svär mer. Bränn fingrarna. Sprätt olja över hela underarmen när du ska lägga ned skiten i pannan, efter ytterligare räddningsförsök. Se till att ha fixat nytt diskbråck dagen innan så du har klent med känsel i armen är det dock no worries. Visa upp iallafall i hopp om sympati och uppskattning, misslyckas. Svär. Arga blickar på den som begär specialburgare. Space:a ut och bara sug ut färgen ur allt och häll ner allt i en from och känn uppgivenheten omfamna. Ät mat. Bli glad igen.

You'll eat the burgers THIS FAST!!!

Home Alone

Sitter själv i helgen för att komponera PM om marknadsmissbruk...

+ en macbook där någonstans och massor av böcker med fläckar på

Sushi

8 things worth knowing about eating sushi according to ilovecoffee

Korvbrödsvarmt omslag

Tips från coachen förresten. Om ni steker falukorv och råkar lägga fingret i pannan (don't- it's a no no, luktar gott men no no) så kan det brända fingret med fördel sedan kylas ned för att slippa ontet. En praktisk nedkylar anordning kan ordnas på följande sätt.
1. Ta fram korvbröd ur frysen.
2. Ta fram plastpåse ur låda
3. Sätt korvbröd i plastpåse
4. Lägg fingret i plastförpackat korvbröd
5. Känn kylan bearbeta fingersmärtan.
6. Ge upptinat korvbröd till Sturmis för förtäring.
7. Kasta plastpåsen eller återanvänd den om så önskas.

E.m

Hello people!

Jag borde dammsuga, men det är så småborgerligt. Jag är inte småborgerlig, inte idag i vilket fall. Jag trasprollar och är husdjur på samma gång. Jag har kockat till en senap & lök köttfärslimpa idag, hade ingen löksoppa hemma dock, jag minns alla små tips man får. Löksoppeköttfärslimpa var nämligen hot shit i lunchrummet på Onken i somras. Big G berättade med djup avsky att han fått köttfärslimpor med både hackade rödbetor och bostongurka i. Han trodde dock starkt på att förbättra köttfärslimpan med bacon. Det gjorde inte jag. Istället sitter jag här och är sådär självgod som bara jag kan vara. Världen kan gå och cry me a river, jag är upptagen.

Dålig speed på uppdateringar....

...ja jag vet. Men på onken är ju allt konfidentiellt, och resten av tiden har jag varit på gymmet nu.
Men härda ut!
För imorrn, imorrn, imorgon har Sturmis födelsedag; big happening- skall rapporteras!
Jag tänkte överraska Sturmis imorgon med en present när jag kommer hem, hysch hysch inte berätta! Och då kom jag oavsiktligt att tänka på andra surpriser.

Det var en gång en föderska och två avkommor som skulle äta pannkaka, men mjölken verkade ta slut innan blaskig pannkakskonsistenspå smeten hade åstadkommits. Den stackars föderskan var alldeles ifrån sig, hur skulle hon mätta sina avkommor om inte den sista mjölken räckte?

Hon sökte desperat efter den sista slatten i var förpackning som fanns på deras stora stora diskbänk. En hel skog avv mjölkförpackningar som hade gått åt till smeten försökte hon förgäves mjölka på den sista slatten mjölk. Tillslut hittade hon en mjölktetra som kändes tung, den här, tänkte hon, den här kommer att räcka väl att göda mina avkommor tjocka och nöjda och tysta med. Hon hällde i medan hon tittade på spisen den sista mjölkförpackningen- rakt ner i bunken utan att titta och rörde om med yviga tag!

Sturmis, som det ena barnet hette, fick den första pannkakan och åt förnöjt. Nästa pannkaka var den äldres- Allilujevas. Hon hade tittat på då den yngre hivade i sig gaffel på gaffel av god härlig pannkaka, och så fick hon en egen att hugga in på.

Hon skar den första biten som ett tvärsnitt genom den ihopvikta pannkakan och såg hur alla lager gav illusionen av en tjock pannkaka som skulle mätta en halv armé. Hon stoppade den första biten i munnen och tuggade långsamt. Hon njöt av smaken som var så förträfflig att intet har skådats sedan dess, tuggade och svalde.
Sedan skar hon en ny bit och stoppade in i munnen.

Men smaken och konsistensen var annorlunda. Associationerna från pannkakan var inte längre barndomens ljuva utan snarare köksvasksbittra. Det krasade på ett underligt sätt som den första tuggan inte alls hade gjort. Hon kände något hårt mellan tänderna och kollade efter vad som dolde sig i pannkakans bedragande mjuka form.

Äggskal. Kaffesump. Äppleskal.

Allilujeva påkallade uppmärksamhet från föderskan som höll på att steka nästa omgång pannkakor. Förvåningen var total, var hade detta kommit ifrån och smugit sig in i pannkakssmeten?!

Plötsligt brast Föderskan ut i ett rungande hjärtligt gapskratt. Ingen förstod någonting när föderskan dubbelvikt av skratt med en tomatröd färg i ansiktet försummade nästa omgång pannkakor. Flera minuter härskade kaos i deras hjärnor tills Föderskan tillslut halvkvävd av skratt tog till orda.

Hon förklarade att hon tagit en av de tyngre av de många mjölktetrorna på bänken och hällt i smeten utan att tänka efter så noga. MEN den tetra hon hällde i av innehöll resterna efter att hon hade gjort rent slasken istället för mjölk.

Sturmis och Brezjnevska skrattade länge och gott åt det missöde som drabbat Allilujeva.
Allilujeva sj'älv kände en lätt våg av kväljningar som effektivt raderade all glädje förknippad med rätten.
En gång, aldrig mer- pannkaka surprise.