Mr G ligger på soffan och luftar sig medan han tittar på TV. Boxningstv. Över golvet bakom TVn strosar en knubbig råtta utan brådska.
G ropar att någon skall komma dit med katten. Katten ligger och snusar på soffan och störs varken av ropen eller råttans närhet. A går dit och placerar katten vid soffan råttan just sprungit in under. Katten tittar på A och undrar varför han inte fick sova mer? Så hör han råttan och försöker lite valhänt fånga den. Går inte så bra. Råttan kryper upp i elorgeln (yes, funky and true en sådan står i vardagsrummet, ibland nynnar den Kalle Johansson) och blir där kvar.
-flera timmar senare-
A ligger på sitt rum och läser Bröderna Karamazov när hon hör Gs stämma. Han ropar att katten är på väg till As stängda dörr med en råtta, till slut fick den var den tålde. A smyger ut och tittar när kattens fotsteg avtagit och dörren kan närmas utan risk för råttpest. Katten sitter då utanför Bs rum, oh the irony tänker A då B är sanslöst rädd för råttor.
Vid synen av A tar katten sitt byte och springer till köket. A hänger på och där väntar G. De båda inspekterar råttan och G insisterar på att den inte är död. Han hämtar därför sopen. S joinar gamet och tittar även hon på råttan och katten som sitter i hörnet mellan spaljén ( en annan fuky grej) och kökssoffan.
G kommer åter och sträcker in skaftet på sopen mellan spjälorna i spaljén. Sakta och försiktigt tar han det. Katten sträcker fram huvudet och luktar undrande på sopen. G höjer den lite försiktigt och petar då nästan katten i ögat. Absolut tystnad råder, ingen kan luska ut vad G tänker göra med den änden på sopen. Katten sitter kvar och snusar på sopen, mer intresserad av den än sitt byte som fortfarande andas.
Så höjer G sopen hastigt och sänker den än hastigare. Det smäller till i golvet när den landar och katten flyr hals över huvud mot den öppna altandörren med ett synnerligen nervsjukt uttryck. Råttan är spårlöst borta.
Katten söker efter den, G söker efter den alla söker. Men så fort G närmar sig katten flyr den fast G bara ville hjälpa till att först ha ihjäl råttan och när det misslyckats söka reda på den. Men Tumme vill ingen hjälp ha och springer så fort G kommer närmare än 3 meter.
Bara tur hindrade G från att slå ihjäl katten i sin envetna jakt på råttan. En duktig jägare fäller alltid en byte kan tyckas.
