Hur var det nu bloggen började en gång...
Vi åt vid köksbordet i tapelake och allt är frid och fröjd. Karren var fint gyllenbrun, svamparnas kupoler glänste som nypolerade och den nylagade måltiden lovade att bli utmärkt. Det skulle bli en helt vanlig middag förutom att vi då var hemma vid sjön istället för på Kantorsgatan.
Fadern tycker om att skämma bort hundarna, Kalle icke undantagen. Han brukar smuggla små köttbitar från tallriken till de förväntansfulla bestarna. Man skulle kunna påstå att han är deraa bäste vän pga denna vana. Just denna middag var inget undantag. Han smugglade kött till den lilla lilla hundmunnen som glupsk tuggade i sig det som bjöds. Trodde vi.
Rätt som det är börjar Kalle harkla sig och hosta som han gör då han invärtes nyser. Han slutade dock inte efter ett tag som han brukar då det är invärtes nysningar utan fortsatt och fortsatt tills dess att Modern får en snilleblixt och frågar efter hur stor den där köttbiten som Kalle fick egentligen var. En lätt generad Fader svarade att den inte var så stor, och man kan misstänka att han måttat efter större hundar då det verkar som att biten fastnat och varken ville komma upp eller ned på stackars Kalle.
Jag och Ju trodde fortfarande att han nyste när Modern ur det blå handlade.
- Vi måste få honom att spy! Hon högg tag i Kalle och börjar skaka honom upp och ned för att lossa köttbiten. Detta ser vansinnigt roligt ut och Kalle har slutat harkla sig och väser istället medan han ser allt mer olycklig ut och till slut under allt skakande så flyger en köttbit av försvarlig storlek med lite annat smått och gott.
Jag ser på Modern nu när faran är över och ingen av oss kan sluta skratta medan Ju och Fadern ser på lite förvånade över sakernas snabba utveckling och hur det roar oss så.
Rätt som det är börjar Kalle harkla sig och hosta som han gör då han invärtes nyser. Han slutade dock inte efter ett tag som han brukar då det är invärtes nysningar utan fortsatt och fortsatt tills dess att Modern får en snilleblixt och frågar efter hur stor den där köttbiten som Kalle fick egentligen var. En lätt generad Fader svarade att den inte var så stor, och man kan misstänka att han måttat efter större hundar då det verkar som att biten fastnat och varken ville komma upp eller ned på stackars Kalle.
Jag och Ju trodde fortfarande att han nyste när Modern ur det blå handlade.
- Vi måste få honom att spy! Hon högg tag i Kalle och börjar skaka honom upp och ned för att lossa köttbiten. Detta ser vansinnigt roligt ut och Kalle har slutat harkla sig och väser istället medan han ser allt mer olycklig ut och till slut under allt skakande så flyger en köttbit av försvarlig storlek med lite annat smått och gott.
Jag ser på Modern nu när faran är över och ingen av oss kan sluta skratta medan Ju och Fadern ser på lite förvånade över sakernas snabba utveckling och hur det roar oss så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar