El Sturmo försökte sig på lite B.K Öijer häromdagen. Hon skulle visa mig dikten de hade analyserat på svenskan varpå jag bläddrar upp registret längst bak i min pocket utgåva av hans samlade verk. Hon pratar med mig bläddrar en stund och utbrister sedan: Varför måste han skriva så konstigt?! Med enormt missnöje i rösten. Sedan blir hon tyst och börjar efter en stunds högröd tystnad skratta.
Jag har själv fallit för frestelsen att återuppleva gamla minnen och lyssna på Eddie Meduza litegrann å det senaste. Icke anar man hur hans alster beter sig som klister i hjärnan förrän det är för sent och man gnolar glatt något halvsnusk hela dagen. Idag har jag t ex gått runt och sjungit om hur gött det är att supa pojkar, andra dagar är det smäktande ballader om Tampico. Klister I tell you, klister!
Å andra sidan har jag drabbats av ett akut behov av att förstå mannen bakom exempelvis Tampico- en helt OK dansbandslåt med en ganska positiv, lätt sentimental sensmoral ála dansband. Hur kan han även stå bakom alster som Fisdisco eller E. Hitler skiter? Är det som min kära moder brukar beskriva när fader börjar trumpeta eller prata om de långa kalsongernas natt att det brakar sta helt enkelt, eller är han kanske den mest välbalanserade människa som uttryckt sig i sång? Jag odlar en besatthet.
Appropå besattheter så har Camp Allilujeva varit till K idag också. Sturmis var med utanför denna vecka med och fick en glimt av sin hjälte sedan var hon lycklig. Jag fick ett kontrakt att skriva på och en chans att titta på hans papper, jag tog den dock inte för jag vet inte hur mycket jag bör veta.
Nästa vecka börjar jag i färdighetsgruppen eftersom det sker sådana stora framsteg och eftersom "allihop" inte är ett giltigt svar på frågan " vilka känslor känner du då?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar