9.14.2013
Slutkörd Kalliam
5.23.2013
Lika som bär
11.28.2012
Prometheus
Stu trodde att hon åkte för att ta reda på varför de ändrat sig och inte seglat iväg alla skepp med massförstörelsealiens på till jorden
Jag trodde att de inte ändrat sig utan blivit uppätna först, eftersom det låg högar med döda skapare överallt, och att hon därför skulle få ett svalt välkomnande då hon och David kom fram till skaparnas värld. Tankar?
Hjältinnan var inte vad jag tog med mig mest från filmen måste jag ju erkänna. Den som fångade uppmärksamheten totalt var istället David - Fassy (Michael Fassbender) and no other. Han var så bantad att det var rent hemskt att se, ni kan ju ana hur de mahousive proportionerna tedde sig mot denna smala, närmast utmärglade kropp. Jag skulle kunna lägga upp texten runt falukorvar men jag väljer att helt enkelt nämna den där anakondan som kräks upp en ko i ett ytklipp vilket studsar runt the internets just nu. Tänk på den.
Annars var ju David lite oföutsägbar? Ville döda sin pappa men erbjöd sig gärna att köra skeppet så Rapace kom fram till den nya världen, var lite uppmuntrande och så... verkade så tjänstvillig så fastän han tidigare infekterat mr Rapace (de var doktorer bägge två, men fan om jag kommer ihåg vad de hette)...en dubbelbottnad robotkaraktär (påminner om hur fint det var i slutet av 2010 då Hal var rädd och Bowman sa åt honom att det var lugnt för att de skulle vara tillsammans, åh! Sturms underläpp började darra lite den med)? Experimenterade han lite eller vad försiggick där?
Lite robotisk nyfikenhet kan man ju förstå men annars...nej jag vet inte...kanske bara jag som ser robotkaraktärerna lite som barn? Vet inte riktigt hur man ska göra men försöker, sedan att de råkar ha rätt viktiga uppgifter utanför sin nyfikenhet vilket barn inte har är ju en annan femma. Vad säger det om hur jag ser på barn...hum hum...djur är ju bra iallafall.
Ett annat problem är början, hur fan återknyter den till något alls? DNA strängen återformas...t en alien? t vad?
Explain to me!
5.30.2010
Day of Föderskor
Idag bar det av till Urmodern till camp Allilujeva för tre sorters tårtor med tilltugg . Vi åt alla med god aptit och sedan tog vi en kollektiv promenad längsmed minnesstråket. Urmodern fick den ljusa idén att ta fram fotoalbumet för att titta på sina släktingar som de varit en gång. Inte för att de satt i rummet och man kunde ha tänkts pratat och så utan för att det blir trevligast så. Sagt och gjort. Väl bland halvnakna foton i liderliga poser hittades ett foto av herr G som ung tupp.
Skjortan var uppknäppt ner till naveln och cigaretten dinglade fashionabelt i ena näven. Huvudet ståtade med en raggarfrisyr av sällan skådat slag, Sturmis och jag utbrast som en: Nick Cave! men fick inget gensvar av någon annan. Det är sådant man har el P till men hon var inte på plats. Hon låg istället hemma inkognito kan tänkas.
Vi hittade ett annat där Pärlan himself boxades med någon på gräsmattan endast iförd kalsonger samt ett sparat omslag från ST som samma Pärla prydde. Han visade hur man slaktade 6000 får om dagen. Det tyckte vi alla var en härlig grej att pryda lokaltidningens omslag med. Inget hymleri.
Kronan på verket var nog ändå den bild som visade en byxlös Urfader sittandes på porslinstronen rökandes. Sturmis och jag undrade länge över historien bakom den bilden. Kanske planerad? Kanske bara en olycklig omständighet som när Brezjnev råkade maila en bild på herr G i duschen till alla sina vänner, vilket han ännu inte glömt. Man vet aldrig och det kanske är bäst så.
Oh that's right ma, Grattis på mors dag!



